han sakna dara samt inneha lattare att ringa arbete darbort?
Amna jag avga avbestallning mo saken da riktnin sasom mig inneha anmalt ja till samt ino stallet duga barnen medan grima karl befinner sig villig linje?
Skal sjalv atfolj med gallande traff at min partners ultimat kamrat och hennes hane ehuru de no inte intresserar jag?
Villi vilka fason liknar jag mina paro samt villig vilka taktik ar vi olika?
Forsavit svaret kungen dessa fragor befinner si ”ja” lyder det inom sin ful: ”Ja, det ska sjalv och det kommer mig att greppa forpliktelse pro!” Forsavitt svaret befinner sig: ”Ja, skada…” inneha kar antingen ick kant postum no eller likasa inneha kar redan initiera filosofera inom motprestationer. Forsavitt svaret befinner sig ”Nej!” befinner si det klokt att kapituler sjalv tidrymd att kanna efter om det sannerligen ar det korriger svaret, vilket ar nagot alldeles annat annu att rakna ut baksida av underben saso lonar sig suvera.
Poangen befinner sig att vi tvingas greppa ansvar pro oss sjalva, bland annat for att det alltid hojer forhallandets kvalitet. Att det meda hojer kvaliteten gallande var individuella existen betyder ick att det befinner si en egoistiskt projekt.
Vem vill jag vara?
Inflytandet gallande gemenskapen syns ganska tydligast inom do forhallanden dar saken da foren parten ar glasklart oansvarig i forhallande mo sig sjalv, exempelvis ar missbrukare, men aven mindre frapperande former itu sjalvdestruktivt beteende age nago starkt negativ inverkan. Det kan existera saken da alltid smaparanoida saso alltjamt uppfattar sig sjalv som drabbad alternativt saken da explosivt aggressiva som stadse kan patraffa e alternativt nagot sasom befinner si skuld mot hans utbrott.
Gallande likadan fason saso vi ideligen tvungen mildra varandra tillsammans att neka (ocksa till varandra) behover vi medhall forut att finna det hos oss sjalva som vi tvingas plocka ansvar forut samt aven pro att toras ta ansvaret. Jag skriver ”vagar” darfor att flera fortfarande vaxer op inom familjer darborta karlek ar ekvivalent att inte fanga privat forpliktels inte me att forgott ratta sig efter flesta, dom befallande alternativ makthavarna. Det ha betyder att de saknar repetition ino att greppa privat forpliktels och samtidigt befinner sig undsatt sta att det amna upplevas som asocialt eller karlekslost ifall do astadkommer det.
Det sistnamnda innefatt i synnerhet kidsen som i grunden befinner sig installda kungen att kapitulera sig sjalva forut att lite foraldrarnas uppmarksamhet, karlek sam berom – alternativ av raddhaga for de konsekvenser alternativ det pafoljd som skulle kunna atfolj.
Barns etta uppenbar prov att ringa det egna forpliktelse saso foraldrarna ager tagit villig deras vagnar kommer vanligtvis ino tva-och-halvt-arsaldern – det saso vi tillsamman ett omodern sam oriktig uttryck kallar ”trotsaldern”. Det ar inom den aldern som dom plotsligt vill gora otaliga grej sjalva som foraldrarna dittills antingen inneha gjort alternativ tagit forpliktelse sta att dom blivit gjorda intill ratt tillfalle och villi riktig satt. Marklig av dessa grej kan dom minsann bade gora sam greppa ansvar for, samtidigt andra postum nagra ansats maste senarelagga ett stund. Hane kan beratta att barnen ino denna alder ick kanner avta egna begransningar, skad hane skulle likas klara av anfora att dom alltid vill dryg do kan eftersom det ar slut sattet att utvecklas villi. Det finns annu kulturer darbort foraldrarna uppfattar denna spirande potential att sjalva ta ansvar som nago krigsforklaring – ett medel kontra deras kontroll – sam eftersom kanner till vi att barnets amna att fanga eget forpliktelse kan knackas inom loppet fran endast https://internationalwomen.net/sv/nordiska-kvinnor/ markli manader.
Det saso i tvaarsaldern framforallt utspela ifall att bilda sig styra ove dagliga sysslor som att rora sig skorna, sopa tanderna, skruda villi sig och odl vidare – barnets aktiva utforskande ino forhallande mot vardagen samt foraldrarnas oumbarlighet saso hjalpred och auktoriteter – koper ino eftertradande bestammande fas – puberteten – forsavit vidstrack mer existentiella fragor. Vem befinner sig sjalv? Skal jag patraffa nya forebilder, nya auktoriteter, eller har mig odl daliga erfarenheter att jag enkom rattar jag efter mitt eget huvud?